Efter en fullmatad helg med Hultsfred, Summerburst och Metaltown blickar vi framåt mot andra höjdpunkter i festivalsommaren. Och idag tar vi tempen på Way Out West, som ända sedan starten 2007 varit en av landets populäraste och mest uppmärksammade festivaler. Dels naturligtvis för sin musik, med en uppenbar känsla och förmåga att kombinera intressanta akter på uppåtgående med stora och etablerade namn, men också för sitt speciella och ibland ifrågasatta upplägg med nätter på Göteborgs klubbar. I år kommer Way Out West för första gången att vara tre hela dagar i Slottsskogen. Dock inte på bekostnad av något annat – klubbnätterna (”Stay Out West”) kommer finnas kvar. Vi fick ett samtal med Joel Borg ur festivalens ledning om vad vi kan förvänta oss av årets festival.
Vad är främsta anledningen till att ni kör tre dagar i Slottsskogen i år?
– Huvudskälet är helt enkelt att vi vill utvecklas. Vi försöker hitta nya sätt varje år och i år tyckte vi det var dags att testa lägga till en extra dag.Det kommer bli en hel dag extra med början kl 14 på torsdagen, alltså fler artister och mer kalas.
Vad är du mest nöjd med i årets line-up hittills?
– Personligen tycker jag att det är väldigt stort att Refused gör sin enda festivalspelning i Sverige hos oss. Och jag tycker vi har väldigt bra kvalitet på allt och för min personliga smak de lite ”mindre” akterna. Jag älskar t.ex. The War On Drugs, King Krule, Jacuzzi Boys och Alt-j.
Ni har en väldigt bred topp med Blur, Black Keys, Florence & The Machine och Refused som du nämnde, men ingen riktig skyskrapa som Prince förra året eller Neil Young 2008.
– Det beror antagligen på vem man frågar. För närvarande säljer nog Florence & The Machine mer skivor än Prince och Neil Young tillsammans. Men om du menar någon som är ”gammal i gamet” som drar äldre publik så ser det väl lite annorlunda ut i år.
Tror du ”50-plussarna”, som var ganska många på både Neil Young och Prince, kommer tillbaka i år?
– Bobby Womack är ju en riktig legendar. Jag tror ju också att den lite äldre publiken även uppskattar till exempel Bon Iver och att upptäcka nya fina band. Bara för man är äldre så är inte musikintresset mindre. Det faktum att vi haft Neil Young och Prince har nog fört med sig att den äldre publiken som kommit hit hittat yngre artister, så jag har gott hopp om att många av dem kommer tillbaka i år. Så jag tror inte man ska tänka för mycket målgrupp utan bara se till att boka akter som är bra live. Det blir en bättre festival då än om man tänker utifrån hur de säljer. Så har vi resonerat sen vi startade festivalen och det känns som det varit rätt väg.
Billy Bragg och Jonathan Richman tycker jag känns som typiska bokningar utifrån vad som är bra snarare än vad som säljer. De är ju inte heller särskilt frekventa på festivalaffischer.
– Nej, de är artister vi har velat ha hit för att vi gillar dem helt enkelt. När vi startade festivalen så var vi ute efter att skapa en festival som vi själva ville gå på och de båda passar ju bra in på det. Och sen är det ju jätteskoj att andra också tycker att det är grymma bokningar. Det är inte alltid helt lätt att veta vad gemene man därute tycker så det är kul att du säger det.
