Sjumannabandet som vann Metro on Stage 2010 bidrog till förra årets peppigaste och mest oväntade konsertupplevelse. De spelade på en otroligt liten scen på Arvikafestivalen då och publiken dansade långt utanför dansbanan och ut i skogen. Det är därför jag går till Posthusplatsen med lika delar pepp och förväntan. På Malmöfestivalen 2011 krockar deras spelning med The Ark som spelar på Stortorget. Den Svenska Björnstammen är inte mindre kaxiga för det, utan har i förväg utlovat två hemliga artister och röj.
Så det är inte konstigt att stämningen är hög och publiken skanderar White Stripes numera söndertjoade låt ”Seven Nation Army” tills den Svenska Björnstammen äntrar scenen i ett hav av blå rök. Ett tungt beat tuggar sig igenom alla låtar och sväljer allt annat ljud. Det verkar inte störa medlemmarna i Den Svenska Björnstammen som dansar non-stop och glatt viftar med enorma trädgrenar som senare kastas ut i folkhavet. Mixerbordet glittrar i färg och text som blinkar frenetiskt samtidigt som bandmedlemmarna halvsjunger med i låtarna. Det är mer som ett dj-set än en spelning. Det märks extra tydligt när Maskinens ”Dansa med vapen” pumpas ut i högtalarna utan att något egentligen händer mer än att Den Svenska Björnstammen fortsätter dansa.
Det tunga beatet fortsätter tugga sig igenom låtarna tills allt plötsligt blir tyst. Någon på scen utbrister att Den Svenska Björnstammen är det mest olycksdrabbade bandet. Publiken stampar trött och när musiken kommer igång igen mattas energin av och istället för att vara en peppig folksamling framför ett schysst dj-set så känns det snarare som att man står och trängs med en störig folkmassa som huvudsakligen består av sprithävande kids som är för fulla för att stå och verkligen för att dansa. Dj-setet på scen gästas visserligen av Adam Tensta och av Maskinen men jag blir trött och matt när musiken krånglar ännu en gång och går när deras senaste hit ”Allting kommer bli bra” spelas. Ironiskt nog.
