Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir: Malmöfestivalen 26/8


Jenny Wilson och hennes kompmusiker har sedan i våras turnerat land och rike runt under namnet Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir. Men det är inget snack om att det är Jenny Wilson som är huvudpersonen och Malmöfestivalen gör helt rätt i att placera henne på Stortorget under festivalens sista dag.

Jag kände mig först något tveksam till tanken på att se Sveriges soulpopdrottning mitt bland langosförsäljare och överförfriskade gymnasiekids. Men från ögonblicket Jenny Wilson gör entré iklädd skelettmönstrad frack står det klart att det handlar om underhållning. Och det är underhållning som mycket väl kan tilltala hela familjen. Jag står omgiven av några deltagare ur Slut Walk, en barnfamilj och några salongsberusade medelålders herrar iklädda The Ark-tshirts, som mest verkar fördriva tiden i väntan på Ola Salo & Cos finalspelning senare under kvällen. Efter ett tag står de alla och klappar händerna till Jenny Wilsons cover på ”Work”.

När de två år gamla Hardships!-låtarna spelas live lyckas Jenny Wilson & Tensta Gospel Choir med precis det som misslyckades på årets remixskiva Blazing. Gospelkören får ta ett steg framåt. Nu går det till och med att urskilja stämmor när kören sjunger och det förmedlas precis det sväng och den spontanitet som var tänkt men inte framkom på Blazing. Men showen och svänget hålls inom rimliga gränser och det känns mer som att se en sen, väldigt underhållande matinéföreställning än som en inledning på en festivalkväll.

Låtarna dras ibland ut med långa instrumentala partier, till exempel ett väldigt snyggt saxofonsolo i ”Bad Waters”. Jämfört med turnépremiären jag såg i våras är det lite mer slipat och säkrare. Klokt nog har den förvisso rätt fina, men temposänkande covern på ”She’ll Be Coming Round The Mountain” struckits ur repertoaren. Att Jenny Wilson kommer undan med att fortsätta turnera med låtarna från Hardships! så här två år efter att den släpptes säger en del om kvaliteten. Två år är en evighetslång tid i dagens popklimat men ändå inte tillräckligt för nostalgi. Jenny Wilson, det här var väldigt trevligt men nu ser vi fram emot att få höra lite nytt material.