Att placera en ”stadsfestival” en mil från stan ute på Göteborgs Galopp dit ingen lokaltrafik går (närmsta spårvagnshållplats ligger 3,5 kilometer från festivalentrén enligt Metaltowns hemsida) känns väl egentligen sådär. Det var nog inte bara jag som kände mig skeptisk till de omtalade bussarna som skulle gå i skytteltrafik mellan stan och festivalområdet, men det gick förvånansvärt smidigt att ta sig dit och när jag väl tagit mig in genom alla säkerhetskontroller kastade jag min skepsis åt sidan för att njuta av festivalkänslan.
Denna förkroppsligades av det band som vid tillfället uppträdde på Red Stage: Raubtier. Hela Metaltown älskar verkligen Raubtier, jag har dock väldigt svårt att förstå mig på det här bredbenta industri-Rammstein-tugget och det känns på nåt vis ännu obegripligare att det är på svenska. Redan här slogs jag av hur litet det nya området ändå är i förhållande till besökarantal, och detta var flera timmar innan Metaltown sålde publikrekord med 25 000 biljetter.
I väntan på vänner med lite senare ankomst (de hade fastnat i kön till bussarna inne i stan – vilken skräll!) satte jag mig i öltältet för att ”titta på människor” och dricka en svindyr avslagen öl. Jag försökte där ringa in den typiske Metaltown-besökaren men lyckades inget vidare. Vad jag däremot reflekterade över var kategorin människor som vill vara lite ”tokiga och festival-crazy” och därför drar på sig nån lustig hatt eller lustig peruk. Varför känns den kategorin nästan överrepresenterad på den här typen av festival?
Fortfarande utan sällskap gick jag till Close-up Stage för att se fantastiska Göteborgsbandet Graveyard (bilden). Deras andra skiva Hisingen Blues som kom i våras har fått lysande kritik och gjort dem oerhört populära vilket märktes på uppslutningen. Personligen tycker jag det var en av de bästa spelningarna jag sett med bandet och det säger inte lite om spelningens kvalitet.
Även At The Gates infriade alla förväntningar, de hade verkligen fattat grejen med att de just snuvat folk på vad alla trodde var ”den sista turnén” för tre år sedan och hade bjudit in gäster från bland annat Dark Tranquillity till sin spelning. Otroligt bra. Det går inte att komma ifrån att ”Blinded By Fear” är bland de bästa metallåtar som någonsin skrivits och att höra den live känns helt enkelt extremt stort!
Jag hann även med att kika en stund på System Of A Down som levererade en ordentlig hitkavalkad och avslutade kvällen med att se mystiska Ghost. Väl utanför festivalområdet blev jag varse om den otroligt långa busskön och det totala taxikaoset. Jag och några hundra till fick rådet av en vakt att ”börja gå”, vilket slutade i över en timmes promenad till spårvagnen. Under all kritik, Metaltown!
Idag fortsätter festivalen, med The Black Dahlia Murder, Watain och en hel del regnskurar enligt SMHI. Mer om detta imorgon, om jag kommer hem inatt vill säga.
